åkerrödtoppa
Odontites vernus
Mer information om arten

Åkerrödtoppan är ett gammalt åkerogräs, som förr främst fanns i rågåkrar. Arten är en ettårig halvparasit som var knuten till det äldre odlingslandskapets små tegar och odlingslotter. Den blommar oftast kring midsommar och är därigenom minst en månad tidigare än sina släktingar. Arten tycks ha reagerat kraftigt mot de förändringar som skett i jordbruket under 1900-talet, eftersom den idag främst uppträder på mer extensivt skötta marker. Enligt Snogerup (1983) tycks åkerrödtoppan förr ha varit ganska vanlig i landskapet. Sammanblandningen med rödtoppa har gjort att både äldre litteraturuppgifter och nyare inventeringsrapporter utan belägg bör tolkas med stor försiktighet. Nedanstående lokaler är någorlunda säkra fynd av åkerrödtoppa.

Europa, västra Asien. I Sverige upp till södra Norrland.

Första fynd

Åkerrödtoppa och rödtoppa betraktades förr som varieteter av samma art och urskiljdes i Sverige först i sen tid. Kollektivarten rapporterades först från Salem Viksberg (Linder 1716).

Utbredning

I Sörmland förmodligen sällsynt – (noterad från 12 rutor).

Lokaler

Bogsta 300 m SSV om Nygård 1990 (HEW S).
Brännkyrka N om Magelungsbron 1991 (HGU).
Bälinge Ringsö flerstädes, 300 m V om Skebol 1984 (HRY S), 200 m SV om Hartsö gård (HRY).
Fors Ekeby gård (RIS).
Helgesta 150 m O om Ällmora (ROL).
Hölö Ängsnäset (HEW).
Kjula 250 m NO om Salbjörkstorp 1995 (OAN).
L.Malma 400 m SO om Smedstorp (I–90).
Nämdö Västerängen (RSU).
Trosa-Vagnhärad Nora (HEW).
Tyresö Njupkärrsv./Farmarstigen (HGU).
Västerljung Tofsö, Eriksberg (HEW).