Myrstarren växer i blöta rikkärr, i flera fall kalkpåverkade. Arten har sin egentliga hemvist på så svårtillgängliga och sällan besökta lokaler som jättemyrarnas näringsrikare blötkärr. de hör genomgående till de växter nästan alla botanister bara har sett i herbarierna.” (Selander 1955). Enligt Lindsten (1956) växte arten i Västmanland i det blötaste partiet av Venakärret tillsammans med dytåg, brunag och myggblomster. Sådana miljöer finns ännu kvar på några av de tidigare kända lokalerna i Sörmland, men myrstarren har inte kunnat återfinnas där.
Första fynd
Utbredning
Europa, Sibirien. I Sverige nordlig med sydgräns i Sörmland.
I Sörmland mycket sällsynt. Senast sedd 1975, kanske numera försvunnen – (1 lokal).
Lokaler
Åker Lenellstorpskärret* i V, nära vägen 1975 (T. Westermark), ej återf. (LKA, HRY, HEW). Myren är starkt dikad och nu snarast skogbeväxt.
Äldre fynd:
Björkvik Virå bruk 1867 (C.F. Elmquist S), även lokal för dytåg, förgäves sökt på till synes mycket lämpade lokaler på de vida gungflyna i Sågkärret i Virån (HEW, POK). St.Malm Blomsterkärren 1907 (Me S), förgäves sökt, endast obetydliga blöthål återstår 1985 (HEW & POK). Strängnäs Gullringen 1886 (Khl S, GB) = Eldsund 1887 (L. Törnberg S). Åker Lenellstorpsmossen 1949 (Joh S). Ö.Vingåker 1851 (N.G. Ljungzell GB), sjön Gölen 1863 (Ind S), 1888 mycket sparsam (G. Indebetou S), förgäves sökt på till synes lämpliga lokaler på Forsanäsets vidlyftiga myrkomplex V om Gölen 1986 (HEW & POK).