Europa, Nordafrika, Asien. I Sverige mest i södra och mellersta delen. I Sörmland mindre allmän – (10%). Rosendunörten odlades förr som prydnadsväxt, blev som sådan allt mindre populär och saluförs knappast i vår tid. Den är kalk- och kvävegynnad och växer förvildad särskilt i vägdiken, men den kan också hittas i bäckdalar, på åkerkanter och i fuktiga skogsbryn. Arten förvildades under 1800-talets senare del. De tidigaste beläggen härrör från 1860-talet då den hittades vid Nybygget i Stora Malm 1862 (C.F. Elmquist S) och vid Götgatan i Stockholm 1868 (B. Gröndal GB, UPS). Rosendunörten förblev länge en sällsynthet men den ökade markant under 1900-talets senare hälft. Ökningen pågår fortfarande och gynnas säkert av de allt högre kvävenivåerna i landskapet.