backsippa
Pulsatilla vulgaris
Mer information om arten
”Oxöra” kallades arten i Mälartrakten (Jäder). Liknande namn förekom i stora delar av Sydsverige. Europa, I Sverige upp till Uppland. Nationellt frid lyst sedan 1999. I Sörmland mindre allmän i Mälarområdet. I övriga delar av landskapet tycks endast en liten lokalgrupp i Västerljung vara av gammalt ursprung – (5%). Backsippan växer i torra betesmarker på både morän- och åsmaterial. Den förekommer särskilt gärna kring järnåldersgravfältens högar och stensättningar där beteshävden är urgammal. För sin existens är backsippan helt beroende av bete och den har under de senaste 50 åren minskat starkt i landet. Arten försvinner långsamt efter nedlagd betesdrift, först genom upphörande nyetablering, efterhand genom att även de gamla plantorna för tvinar och dör bort i det höga gräset.

Första fynd

Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716).

Lokaler

Lokaler utanför Mälarområdet:
Ornö Ängsholmen en planta på en kalkhäll (JCO), en liknande förekomst har tidigare rapporterats från Munkö i Runmarö, Uppland (Fröman 1934).
St.Malm Brännkärr ett bestånd i vägkanten 1982 (HEW), säkert inplanterat av Malme, samt ett bestånd i hagen N om vägen 1998 (BKA).
Västerljung Malmåkersbacken S om Ävlingeby täml. rikl. i beteshage, 500 m N om Skällberga i beteshage, 750 m NO om Skällberga i tallbacke 1988 (HEW, HRY).

karta