Flikbjörnbär verkar numera vara det mest odlade björnbäret i vårt område. Den förekommer förvildad mest i villaområden och på tippar. På flera ställen förekommer arten förvildad vid foten av sydvända bergbranter, förmodligen fröspridd med fåglar. Trädgårdsformen är tagglös och har inte hittats utanför odling. Förvildade exemplar brukar vara besvärande grovtaggiga och utgörs antagligen av fröplantor eller skott från grundstammar, vilka tycks utgöras av vildarten.
Flikbjörnbär är en odlingsform som inte är känd i vilt tillstånd. Den anses härstamma från R. vulgaris från sydöstra Europa.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland sällsynt – (20 rutor).
Lokaler
Botkyrka Flottsbrov. 10 i dike 1987 (ASE S).
Brännkyrka Långbro park 1996 (HGU S), Norra Sköndal i bergsskreva 1995 (HGU S), NV om sjön Trekanten på jordvall mot Lövholmsv. 1990 (HGU).
Bälinge Stendörren vid torpet, självspridd på torrängssluttning 1984 (HRY S).
Grödinge Himmerfjärdsverket 1997, Rådala 1992, Vretaberg 1988 (RIS S).
Kloster Eskilstunatippen 1991–98 (JEM).
Mellösa Frutorpstippen 1993 (JEM). Nicolai Tåå gård kvarst. (HRY).
Nynäshamn Nynäs havsbad på Oscarsberget förv. i bergbrant 1994 (HEW S).
Saltsjöbaden Saltsjöbanans ändhållplats klängande i bergsskärning 1994 (HEW S).
Stockholm Eriksdals koloniområde i strandbrink (HGU).
Strängnäs Kvittens sopstn 1990 (BKA S), 1997 (LKA).
Svärta Svärtagårds stn i grustag (HEW).
Tyresö Krusbodatippen 1995 (HGU S).
Västerljung Lacka vid gården förv. vid bergrot (HRY, JWI).
Ösmo Tottnäs gård (HRO).
Österhaninge Brandbergen ovan Dalaröv. i bergbrant 1994 (HGU S).