Guckuskon växer på kalkrik, vanligen fuktig skogsmark med djupt mullskikt. Detta är en vegetationstyp som förekommer på många håll i Sörmland och artens nästan totala frånvaro i landskapet är svårförklarlig. Den förekommer emellertid rikligt på Munkön i Uppland som ligger mindre än en kilometer från Sörmlands nordliga kalköar och skulle mycket väl kunna tänkas dyka upp i Nämdö, Ornö eller Utö. Diverse muntliga uppgifter om guckusko från ortsbefolkningen bl.a. i Björkvik och Forssa har ej kunnat bekräftas.
Ingår i EU:s habitatdirektiv som en art Sverige förbinder sig att skydda i det ekologiska nätverket Natura 2000.
Första fynd
Utbredning
Europa, Sibirien, Nordamerika. I Sverige nordlig, från Norrbotten till Öland och Västergötland.
I Sörmland mycket sällsynt och till synes delvis sporadisk – (3 fynd).
Lokaler
Barva 1993 (OAN & TCA), tre skilda bestånd med tillsammans omkring 40 blommor i kalkpåverkad asp- och ekskog, tillsammans med underviol, lungört och trolldruva. 1994 (HEW), 1996 (HRY), 18 + 20 blommande skott 1999 (TCA).
Grödinge östra delen invid skogsväg 1982, lokalen förstörd 1983 (Iseborg 1990a).
Ornö Vintingen, en rugge med ett 20-tal blomstjälkar. Arten växer bland diverse utsatta växter, t.ex. Rhododendron och exotiska barrträd och är säkert från början inplanterad (JCO).
Äldre fynd:
Dalarö St. Husarö (S. Hybinette/SV). Sökt men ej återf. (SST).
Mörkö 1901 (E. Hagström S).
Ett ark etiketterat Nämdö 1916 (M. Hasselrot LD), härstammar förmodligen från den närbelägna Munkön i Uppland.
St.Malm Enligt trovärdiga uppgifter från en ortsbo fanns arten i ett lundartat område nära Forssjö på 1960-t. (BKA).