Mörk snårstarr växer nästan uteslutande i torra backar. Den är betydligt mer krävande än piggstarr och föredrar sydvända lövbryn och örtbackar, sydvända klippskrevor i ädellövlundar och andra lokaler med varmt mikroklimat. Den mörka snårstarren är tydligt kalkgynnad. Snårstarren, Carex pairaei subsp. lamprocarpa (C. pairaei) är i Sverige sydlig och har sin huvudutbredning i södra Götaland. Underarten är osäkert funnen i Sörmland. Exemplar som liknar denna och som sannolikt representerar en övergångstyp är funna i Nämdö vid Västerby och Solhaga på torrbackar 1990 (RSU S).
Första fynd
Utbredning
Europa. I Sverige upp till mellersta Norrland. I Sörmland ojämnt spridd, mindre allmän nära kusten och längs Mälaren men sällsynt eller saknas helt i stora delar av inre Sörmland – (12%).
