Skavfräken växer nästan alltid på isälvsmaterial (mo), mest vid nederkanten av åsar och slänter samt i bäckraviner, ofta i utbredda bestånd. Den kan växa på till synes torr mark, men vanligen där rörligt grundvatten ändå når rötterna. På flera lokaler uppträder den i källmyrarnas kantzon. Ibland hittar man den i fuktig skogsmark, på sandiga vägkanter och i igenväxande åkrar på mo. Skavfräken tycks i Sörmland liksom i Västmanland (Malmgren 1982) vara något kalkgynnad.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg av Linder (1716).
Bygdenamn och bruk
Linder (1716) kallar arten ”skiefftegräs” eller ”skuregräs”. Skäftet var tidigare en viktig nyttoväxt, som insamlades i stora mängder. De kiselrika stammarna användes till att polera slöjdalster och kopparkärl. Skäftet hör därför till de få örter, som varit så betydelsefulla för hushållningen i äldre tider att de kommit att ingå i ortnamn. Sörmländska exempel är ”Skäftkärr” i Strängnäs och ”Fjällskäfte” i Floda.
Utbredning
Europa, norra Asien, Nordamerika. I Sverige finns den i hela landet.
I Sörmland mindre allmän – (16%).
