Dvärglummern växer i andra landskap på kalkrik myrmark med rörligt grundvatten och låg växtlighet. I södra Sverige tycks den vara starkt slåtter- eller betesberoende. I Sörmland förekom den förr på ett par översilade, betade strandlokaler på Södertörn. Dessa är nu starkt igenväxta och dvärglummern har inte kunnat återfinnas. Arten är därmed förmodligen försvunnen från landskapet.
Första fynd
Först rapporterad från Österhaninge Dalarö (Holmberg 1922).
Utbredning
Europa, Asien, Nordamerika. I Sverige nordlig, ned till Småland och Västergötland med sammanhäng ande utbredning ned till norra Uppland och Västmanland.
I Sörmland inga nutida fynd.
Lokaler
Äldre fynd:
Dalarö (Holmberg 1922), Sandvikssjöns östsida (E.B. Almquist/SV), sökt men ej återf. Området är starkt förändrat genom igenväxning (UJO).
Ösmo Sandviken på Järflotta, sumpmark på havsstrand 1929 (Ad S), 1932, 1939 (E. Wall S) sökt men ej återf., den översilade stranden är nu vassbevuxen eftersom betet sedan länge upphört 1989 (HEW).