Sommargyllen är tvåårig eller kortlivat flerårig och växer på blottad jord på skräpmark längs vägar och järnvägar samt i samhällen, ibland rikligt i vallar och trampade beteshagar. Arten är en relativt sen inkomling i floran. På 1700-talet kallades den vinterkrasse och odlades ”i trädgårdarne som sallad och användes tidigt om våren” (Linné 1745b). Redan vid mitten av 1800-talet var den tämligen allmän i Sörmland (Hofberg 1852). Förmodligen har arten delvis spritts med vallfrö.
Europa, Asien. I Sverige från Skåne till Norrbotten.
Första fynd
Först säkert rapporterad från Sörmland av Hofberg (1852). En äldre uppgift är Bettna Åkerö i trädgården (Luut 1769). Vid denna tid skiljde man ännu inte på B. vulgaris och B. stricta. Lokaluppgiften antyder dock att Luut verkligen avser sommargyllen. Arten kan vid denna tid mycket väl ha varit odlad eller förvildad på platsen.
Variation
Numera urskiljs ofta två varieteter. Dessa har i allmänhet inte uppmärksammats under sörmlandsinventeringen. Det är dock inget tvivel om att nästan alla rapporter avser vanlig sommargyllen - var. arcuata. Den andra underarten, bangyllen - var. vulgaris är säkert förbisedd men tycks vara sällsynt i Sörmland - (rapporterad från 17 rutor).
Utbredning
I Sörmland allmän, men något oregelbundet spridd - (64%).
