Småsvalting är flerårig och växer i Sverige på grunt vatten, särskilt på åssand. Arten är sedan gammalt känd från Mellanfjärden utanför Nyköping där den observerades senast 1966 av I. Björkquist och E. Julin (Björkkvist 1966). Arten söktes noggrant längs södra stranden av Mellanfjärden från Linudden till Bärings 1990. På flera lokaler med moig–mjälig botten och grundvattenuppflöde växte ävjebrodd, slamkrypa och smålånke, men svaltingen stod inte att finna. Kanske är arten nu försvunnen beroende på nedsmutsning och eutrofiering. Arten har på senare år hittats i Uppland i Norra Björkfjärden i Mälaren (Jacobsson 1996) och 1998 hittades arten för första gången på sörmlandssidan av Mälaren på en sandbotten i Botkyrka. Den bör sökas på liknande bottnar utefter Mälarstränderna.
Ingår i EU:s habitatdirektiv som en art Sverige förbinder sig att skydda i det ekologiska nätverket Natura 2000.
Första fynd
Först rapporterad från Skansen i Svärta (Samzelius 1884).
Utbredning
Kring Östersjön. I Sverige endast känd från Sörmland och Uppland.
I Sörmland mycket sällsynt – (1 lokal).
Lokaler
Botkyrka Mälaren vid Slagstabadet 650 m NNO om Slagsta gård, sandbotten på ca 1,5 meters djup 20–50 ex. 1998 (GOD & A. Jacobsson S).
Äldre fynd:
Nicolai Bärings 1867 (Ind S), Linudden 1916–21 (C. Blom LD, S, SBT, UPS), 1964 (H. Rickman), Karlslund, Bärings, Karlberg, Linudden totalt ca 30 ex. (Björkkvist 1966).
Svärta Skansen 1869 (Ind S), 1884 (H. Samzelius S), mellan Linudden och Skansholmen (Blom 1916).