Flyghavre är ett ettårigt åkerogräs och sägs ofta ha varit vanligare i äldre tider. I Sörmland finns det inga klara belägg för detta. Arten var inte känd av Linder (1716), men Luut noterade den från Åkerö. Ekström (1828) anger den som ”ett elakt ogräs bland vårsäden”. Enligt Thedenius (1871) fanns den ”mångenstädes men ingalunda allmänt”. Endast få prickar finns i Hultén (1950). Fler lokaler är faktiskt kända nu än någonsin tidigare. Flyghavre är vårgroende och visar sig därför huvudsakligen de år vårsäd, särskilt havre, odlas på lokalerna. I vissa trakter förekommer flyghavre som ett konstant och svårutrotat ogräs och då ofta massvis. Genom modern frörensning motverkas spridning, men eftersom arten sår sig före skörden och bildar ett stort och långlivat fröförråd i marken kan den, i motsats till bl.a. råglosta, inte utrotas på så sätt. Flyghavre bekämpas enligt lag, särskilt genom handplockning i åkrarna före frömognaden, men också genom ändrad odling och i viss mån genom besprutning.