Smalfräken växer i översilade, vanligen nybildade källkärr på bar mineraljord. Den kalkgynnade arten dyker i våra trakter sporadiskt upp även på kalkrika, kulturskapade lokaler och försvinner efter någon tid när dessa växer igen med andra, mer konkurrenskraftiga växter. Typiskt är att två lokaler utgörs av nedlagda kalkbrott och en av slam från ett grustag.
Första fynd
Först rapporterad från Mörkö Egelsvik (Almquist & Asplund 1937).
Utbredning
Europa, Sibirien, Nordamerika. I Sverige nordlig, enstaka lokaler ned till Skåne.
I Sörmland mycket sällsynt – (belägg från 2 lokaler).
Lokaler
Bettna 500 m OSO om Knutstorp i mosse på urtvättat slam från grustag 1992 (BKA S).
Stigtomta Bärstakärret vid Yngaren* 1978 (HRY), sparsamt på översilad mjäla 1989 (HEW S).
Äldre fynd:
Mörkö Egelsvik 1934 (Qvt S), 1970-t. (L.E. Kers), ej återf., lokalen nu igenskogad (LKA).
Stigtomta Bärstakärret vid Yngaren på översilad mo 1961–65 (E. Julin S, m.fl.).
Ö.Vingåker Bonneråds nedlagda marmorbrott i mossa 1949 (L. Dahlgren UPS), 1952 (L. Dahlgren S), ej återf. 1987 (HEW).
Uppgifter utan belägg:
Utö Utö skjutfält i källkärr S om f.d. Stentäppan 1986 (MWA), förgäves eftersökt, men lokalen verkar lämplig (HEW).
Österhaninge Sandemarkärren (JFA), Gullringskärret 1987 (LÖK).