sumpnycklar
Dactylorhiza majalis subsp. lapponica
Mer information om arten

Sumpnycklar växer i blöta kalkkärr, ”extremrikkärr”. I Sandstugukärren i Svärta växer de i stor mängd i fastare delar av källmyren. I Igelbålskärret och Nya Kärren växer arten i blötare vassbevuxna kärrpartier. I Älgsjömossen växte den tidigare i den blöta, av fastmarksvatten påverkade laggen. På samtliga lokaler har kärrmarkerna förr hållits öppna genom slåtter och bete. Arten är sårbar och försvinnande och mycket känslig för utdikning och beskogning. Sumpnycklar markerar alltid skyddsvärda miljöer. förgäves sökt 1994. Lokalen hade då förlorat hela sin rikkärrsflora med bl.a. kärrknipprot, och gräsull, förmodligen på grund av ändrat grundvattenflöde genom dikning och anläggningen av en väg i dess västra kant (HEW). Österhaninge Gullringskärret, senast sedd 1936 (Ad, C. Edelstam S). Sumpnycklar bildar svårutredda hybridsvärmar med både ängsnycklar och skogsnycklar om de växer tillsammans. Så är fallet i Sandstugukärren och tidigare i Älgsjömossen.

Första fynd

Först rapporterad från Österhaninge Gullringskärret (Almquist & Asplund 1937, Sörlin 1937).

Utbredning

Europa. I Sverige hela landet, spridd. I Sörmland mycket sällsynt – (5 lokaler).

Lokaler

Svärta Stäkkärret*, Sandstugukärren* rikl. (PEL).
Vårdinge Sjundasjöns SV sida 1 ex. 1976 (HRY), ej återf. 1995 (HRY).
V.Vingåker Igelbålskärret 1993 (HEW), Nya kärren 1979 (HRY), 1985 (FLI), 2000 (BKA).

Äldre fynd:
Svärta Stäkkärret, Sandstugukärren (Pettersson 1961). Utö Utö 1911 (R. Florin SBT).
Åker Stormossens sydspets nära Älgsjön (Johansson 1946b), 1960 (MRY SBT), 1970 (H. & H-E. Wanntorp S),