Alaskadunörten är en utpräglat kulturgynnad art, som trivs på öppen jord, exempelvis på skräpmarker och i vägkanter. Växten var enligt Almquist & Asplund (1937) från början förvildad ur Bergianska Trädgården i Stockholm. Alla lokaler utan belägg är högst osäkra.
Nordvästra Nordamerika, nordöstra Asien – senare införd till andra världsdelar. I Sverige upp till Uppland.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt – (5 lokaler).
Lokaler
Brännkyrka Liljeholmens bussterminal 1993 (HEW S), Johanneshov vid Globen intill en damm 1996 (HGU S).
Nacka Danviksklippan (ASE), Kristinedalsv. i Skuru* (OST).
Stockholm Urvädersgränd på norra Södermalm 1993 (HEW S).
Äldre fynd: Brännkyrka Enskede 1931 (Lz S), Blåsut 1934 (G.A. Sjödahl/SV). Nacka 1939 (E. Lindh SBT), Sickla udde 1965 (Ad S), Hammarby sjö 1924 (Sam S), Skuru (1913 Lz S). Nynäshamn 1960 (E. Wieslander S). Saltsjöbaden Kyrkv. 9 i Saltsjöbaden 1957–58 (Torén 1958). Stockholm Katarina kyrkogård 1967 (W. Rasch S).