Uppkommen under 1800-talet genom hybridisering, förmodligen i odling. I Sverige förvildad i Göta- och Svealand samt utefter Norrlandskusten. I Sörmland tämligen allmän – (24%). Uppländsk vallört har uppstått i trädgårdar genom hybridisering mellan vallört och fodervallört. Arten har antagligen funnits i Sörmland sedan mitten av 1800-talet. Det tidigaste belägget är Kila Gammelsta 1883 (G. Sederholm UPS), men enligt Almquist & Asplund (1937) hör det bestånd som rapporterades av Hofberg (1852) från Örboholm i Västerljung till denna art. Uppländsk vallört odlas sällan numera banvallar och stationsplaner, men växer också ofta på avfallsplatser, i vägkanter, grustag och på sandiga torrängar. Blåelden ökar för närvarande i landskapet. men är föräldraarterna överlägsen i fråga om spridningsförmåga och konkurrenskraft. Den sprider sig till allsköns näringsrika lokaler, särskilt vägrenar, dikeskanter, bäckdalar, skräpmarker och avfallsplatser, någon gång också till fuktig lövskog. Blomfärg och form är mycket variabel vilket gör att individ av uppländsk vallört kan likna föräldraarterna. På Hummelholmen i Jäder, täcker ett stort vitblommigt bestånd marken i ett alkärr. Uppländsk vallört är fortfarande under spridning i landskapet.