Europa, Asien. I Sverige i Götaland och Svealand samt utefter norrlandskusten. I Sörmland mindre allmän, något ojämnt spridd i landskapet – (11%). Blåmållan växer främst på kväverik, trampad mineraljord kring traditionella gödselstäder, men sällan uppe på själva gödseln. Den ettåriga arten sprids också rätt ofta med gödsel till trädgårdsland men håller sig inte varaktigt kvar. Arten förekommer även ibland på mycket näringsrika stränder vid sjöar eller havet. Förr var blåmållan en karaktärsväxt för städernas urindränkta rännstenar och gårdar och förekom ofta i hamnar. Så växte den i Nyköpings hamn ända tills denna ”uppsnyggades” på 1980-talet. Ännu på 1960-talet var arten flera gånger vanligare i Sörmland än nu. Under 1980-talet har den hastigt försvunnit från gård efter gård, i och med upphörande djurhållning eller övergång till cementerade gödselstäder.