Backskafting är en karaktärsväxt för torr, kalkrik, glest skogbeväxt mark. I gräsrik tallskog på kalkberg är den ofta ymnig, men den förekommer även i glesa örtgranskogar, ofta i lundbryn, skogsgläntor, någon gång i trädlösa örtbackar, ofta på vägrenar. I skogstrakterna mellan Hälleforsnäs och Näshulta växer den på diabas flerstädes i höglänta, ytterst magra tallskogssluttningar utan minsta övriga tecken till kalkpåverkan. Genom sin spridning med jordstammar växer den alltid i massbestånd. Blomningen är som regel sparsam. Backskafting förekommer även som gräsfröinkomling i parker, ibland i en hårig form (”var. villosissimum”), som i Mellaneuropa lokalt tycks vara vanligare än den kala formen.
Första fynd
Utbredning
Europa, Nordafrika, norra Asien. I Sverige sydlig, upp till Gästrikland och Dalarna. I Sörmland tämligen allmän i kalktrakter, i Mälarområdet och på Kolmården mindre allmän, för övrigt sällsynt – (10%).
Lokaler
Kända lokaler för var. villosissimum:
Brännkyrka Forsen i en skuggig slänt med parkgräs 1994 (HEW S).
Huddinge Vårby park 1994 (HEW S).
Saltsjöbaden nedanför hotellet i parkgräsmatta 1994 (HEW), 1997 (J. Edelsjö S).
Ytterselö Mälsåker, ett stort bestånd i parken 1993 (HEW).
