Parkstånds har odlats som prydnadsväxt sedan 1700-talet men är numera sällsynt i odling. Den är flerårig och växer som förvildad eller naturaliserad kring gårdar, i parker och trädgårdar, ofta på fuktig mark exempelvis i alkärr men också på soptippar eller andra avfallsplatser.
Centraleuropa, norra och östra Asien.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland sällsynt – (18 lokaler).
Lokaler
Botkyrka 200 m NO om Tumba stn, Högtorp (ASE).
Brännkyrka Älvsjö på Sigfridsv. 40 i hasselsnår (HGU).
Gryt Stjärnhovs soptipp (CHA).
Grödinge Åvingetorp 1992 (RIS), Lunderåker vid Enbacken 1988 (RIS S).
Gåsinge-Dillnäs 300 m N om Källtorp (CHA).
Hölö Tullgarns park (HEW).
Julita Gimmersta 1984 (FLI S).
Mellösa Hälleforsnäs 1990 (HEW).
St.Malm 100 m NO om Eriksberg i alkärr rikl. 1984 (BKA S), 1998 (HRY), 600 m SV om Eriksberg (BKA).
Trosa-Vagnhärad Stortorps grustag nära Tullgarn på avfallsplats 1995 (LKA S).
Vårdinge 250 m NV om Tallstugan i grustag 1991 (LKA S).
V.Vingåker Högsjö gård 1984 (FLI S), 500 m ONO om Gate (FLI), Bistorp (FLI).
Ö.Vingåker 500 m NO om Gänne kvarn 1988 (BKA S), Skalltorp 1990 (BKA).
Äldre fynd: Huddinge Trångsund (Hartman 1820). Kung Karl Kungsörs stn 1945–52 (A. Hamrin), utgången (Malmgren 1982).