Gatkrassing är ettårig och starkt kvävegynnad och växer därför på öppen mark, ofta på ladugårdsbackar och ibland fågelskär. I städerna växer den i gatornas stenfogar, förr kanske ännu vanligare än nu. Liksom bankrassingen följer den järnvägsnätet.

Arten är inkommen med människan men är sedan länge bofast i landskapet. Under 1800-talet ansågs den som allmän (Hofberg 1852, Thedenius 1871). Den har i så fall sedan dess gått starkt tillbaka. Upp­gifterna gäller dock kanske främst städernas gator och hamnar.

Europa, västra Asien. I Sverige upp till mellersta Norrland.