Brandliljan är allmänt odlad, framför allt i äldre trädgårdar. Arten påträffas ofta kvarstående efter odling eller förvildad i parker, vid kyrkor, i gamla trädgårdar och vid nedlagda torpställen. Den sprider sig lätt med groddknoppar från bladvecken. Förr förekom brandliljan här och där massvis förvildad i slåtterängar på Mälaröarna, i Aspö 1750–1907 (Hylander 1953) och i Överselö i Väla äng (Carlsson 1791) samt i Mörby och Skälby ängar nära kyrkan där den fanns i mängd. När ängarna på 1850-talet plöjdes upp levde arten under någon tid kvar i de nyanlagda åkrarna (Aulin 1914). I vissa trakter överväger en groddknoppslös form saffranslilja – var. croceum. I Trosa-Vagnhärad och Hölö är denna form närmast allenarådande, både i odling och som förvildad.