olvon
Viburnum opulus
Europa, Asien. I Sverige rätt vanlig upp till Ångermanland, norr därom betydligt sällsyntare. I Sörmland allmän, utom i näringsfattiga trakter – (70%). Olvon uppträder i näringsrika trakter i allsköns kulturpåverkade miljöer, särskilt i ädellövskogar, parker, hagmarker, lövbackar och skogsbryn. Den växer också i rikkärr och i örtrika barrskogar, särskilt på kalkgrund och på översilad mark. Arten har också odlats som prydnadsväxt och påträffas ibland kvarstående vid gamla torpgrunder. Liksom av andra fågelspridda buskar och träd utgör småplantor i skogsmark en stor del av beståndet, och många sådana plantor, särskilt i inlandet, härstammar nog från odlade buskar.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). Arten kallas i Sörmland ulfbär säger Linné (1745b).
