Trädgårdsnattviol är en gammal prydnads- och doftväxt som odlats åtminstone sedan 1700-talet. Linné nämner den inte bland de vilda växterna i sin svenska flora (Linné 1755), men i slutet av 1700-talet växte den ”till öfverflöd in ruderatis omkring Tynnelsö slott på Selaön” (Afzelius ms). Vid mitten av 1800-talet rapporteras den ännu som rar (Hofberg 1852). Thedenius (1871) anger trädgårdsnattviolen som ”efter gammalt planterad och flerstädes förvildad”. Vid slutet av 1800-talet fanns den kring flera gårdar i Bogsta socken (Lindström 1892) men i Sorunda betraktades den endast som odlad av Laurell (1898). Troligen kom odlingen och därmed också förvildningen på allvar igång först under slutet av 1800-talet. Trädgårdsnattviolen var i varje fall i första hälften av 1900-talet en vanlig och omtyckt trädgårdsväxt, men blev så småningom omodern.
Nu finner man trädgårdsnattviolen allmänt i äldre trädgårdar och parker och däromkring i olika slags skräpmark som rösen, diken och avskrädeshögar kring bebyggelse. Här och där har den naturaliserats i lundar och annan mer naturlig miljö.
Sydösteuropa, västra Asien. I Sverige odlad och förvildad.
Första fynd
Först rapporterad från Nacka Skuru park (Thedenius 1850). En äldre opublicerad uppgift från Tynnelsö slott på Selaön finns i en växtlista av Haggren ingående i (Afzelius ms).
Utbredning
I Sörmland tämligen allmän och jämnt spridd, saknas i yttre skärgården - (36%).
Rättelser efter publicering
I floran publicerad som trädgårdsnattviol, sedan dess har arten bytt svenskt namn till hesperis.