Trädgårdsnattviol är en gammal prydnads- och doftväxt som odlats åtminstone sedan 1700-talet. Linné nämner den inte bland de vilda växterna i sin svenska flora (Linné 1755), men i slutet av 1700-talet växte den ”till öfverflöd in ruderatis omkring Tynnelsö slott på Selaön” (Afzelius ms). Vid mitten av 1800-talet rapporteras den ännu som rar (Hofberg 1852). Thedenius (1871) anger trädgårdsnattviolen som ”efter gammalt planterad och flerstädes förvildad”. Vid slutet av 1800-talet fanns den kring flera gårdar i Bogsta socken (Lindström 1892) men i Sorunda betraktades den endast som odlad av Laurell (1898). Troligen kom odlingen och därmed också förvild­ningen på allvar igång först under slutet av 1800-talet. Trädgårdsnattviolen var i varje fall i första hälf­ten av 1900-talet en vanlig och omtyckt trädgårds­växt, men blev så småningom omodern.

Nu finner man trädgårdsnattviolen allmänt i äldre trädgårdar och parker och däromkring i olika slags skräpmark som rösen, diken och avskrädeshögar kring bebyggelse. Här och där har den naturaliserats i lundar och annan mer naturlig miljö.

Sydösteuropa, västra Asien. I Sverige odlad och för­vildad.