hassel
Corylus avellana
Europa, främre Asien. I Sverige främst i Götaland och Svealand, spridd till mellersta Norrland. I Sörmland mycket allmän – (83%). Hasseln växer i örtrik lövskog och granskog, ofta vid bergrötter och i blockbranter. Förekomst av hassel i skogsmark markerar ofta tidigare slåttermarker i olika stadier av igenväxning. En del förekomster tycks också ha utbildats på tidigare utmarksbeten. Hasseln trivs på väl neutraliserat och kalkrikt underlag, vanligen tillsammans med ädla lövträd. Hassel bildar ibland nästan rena bestånd, som då blir mycket skuggiga och nästan utan markflora under sommaren.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). Hasselnötterna var då ännu av stor ekonomisk betydelse och Linder anger från Viksberg många varianter med olika nötform och att arten odlades där även i form av storfruktiga s.k. ”lambertsnötter”. På 1800-talet hade hasselns ekonomiska betydelse minskat och Ekström (1828) nämner från Mörkö att den ansågs hindra gräsväxten och var ”svår att utrota”.