Lundstarren växer i frisk till torr ängsmark, nästan alltid tillsammans med ek och hassel, ofta i bryn. Ibland finner man den kvarstående i mer slutna ängsskogar med asp eller gran. Den bildar ofta stora bestånd i tidigare betade slåttermarker som på den vackra kullen vid Sundby nära Malmköping. I Sörmland ligger de flesta lokalerna i gammal slåttermark och lundstarren gör intryck av att vara en relikt från det gamla odlingslandskapet. Arten minskar genom igenväxning och skogsplantering. Enligt Hård af Segerstad (1924) skulle den ojämna fördelningen kunna förklaras av att lundstarren är sent inkommen och ännu inte hunnit sprida sig till alla lämpliga områden.