Åkerskallran växte förr i åkrar men försvann under 1900-talet genom effektiv frörensning och kemisk bekämpning. Den var förr ”ett af Sveriges svåraste åkerogräs”. En orsak var att säden med inblandad skallra gav ett mjöl som luktade och smakade illa (Lyttkens 1885). Enligt Thedenius (1871) var ”höskallran” under 1800-talet allmän i åkrar, en uppgift som rimligen avser just åkerskallran. Denna identifierades inte som egen enhet i Sörmland förrän på 1900-talet då den redan var utdöende, och kunskapen om dess förekomst är därför bristfällig. Den dröjde sig kvar längst i ålderdomligt skötta jordbruk i skärgården, men har nu sannolikt försvunnit även därifrån. Den föredrog ”vattensjuka” marker och missgynnades av den allt bättre åkerdräneringen.

Nord- och Mellaneuropa. Ett numera i hela landet ytterst sällsynt åkerogräs.