Svarta vinbär växer i fuktig örtrik skogsmark, ofta i strandskogar och alkärr, eller på översilad mark i källkärr och bäckraviner. I skärgården finner man den ofta mer öppet i bergsskrevor. Den är också vanlig som kvarstående efter odling och grenbitar rotar sig lätt på utkast och tippar. Arten sprids lätt och långväga med fåglar och förmodligen härstam­mar även större delen av de till synes vilda före­komsterna från odlade exemplar. Arten förvildades sent och den enda uppgiften om förvildade svarta vinbär från 1700-talets Sörmland härstammar från C.A. Carlsson (1791), som bara fann arten på en enda lokal i hela Strängnästrakten. Ännu på 1800-talet var arten sällsynt i Sörmland (Wikström 1840, Hofberg 1852), för att bli vanligare först under 1900-talet. Möjligen talar förekomsten av nam­net ”Tistronskär” i skärgården för att arten är ursprunglig eller åtminstone tidigt förvildad där.

Europa, Asien. I Sverige spridd genom hela landet.