Påskliljan växer utplanterad i parker och trädgårdar och spridd med trädgårdsavfall. Vid torpgrunder finns den ofta som kvarstående men den är inte lika uthållig som pingstliljan. Numera odlas diverse storblommiga sorter samt hybrider med pingstlilja och andra arter. Här och där, som vid torpen i Tullgarnstrakten, ser man ännu gammaldags småväxta och småblommiga påskliljor, ofta tvåfärgade, med blekgul kalk kontrasterande mot den höggula struten. De liknar mycket den vanliga vildtypen från Västeuropa som odlades i Sverige fram till 1800-talets slut. Den lågväxta fyllda sorten (”van Sion”) är också mycket gammal i odling, känd åtminstone sedan 1600-talet. Den är mycket konkurrenskraftig och förvildar sig ibland i mängd genom sidolökar. De nutida sörmländska förekomsterna av denna form är nog emellertid sällan av äldre ursprung, eftersom sorten ännu saluförs.