Bågsäven är i äldre tid funnen vid Hjälmaren, där den etablerades i samband med sjösänkningen. Arten hittades först av O. Westerlund 1878 ”ymnigt i tätt bestånd vid stranden af Hjälmaren” vilket var det tidigaste fyndet i Sverige. På denna lokal återfanns arten 1946 av Erik Almquist, då bara i ett litet bestånd. Den har senare förgäves sökts på samma plats, men den kan möjligen finnas kvar i den igenväxande sumpstranden vid Vargarn. Under inventeringen har bågsäven förgäves sökts på många platser längs Hjälmarens stränder men ej kunnat hittas. Möjligen är den numera försvunnen från landskapet.
Första fynd
Utbredning
Mellaneuropa, Sibirien. I Sverige dök bågsäven under slutet av 1800-talet upp i ett bälte från Värmland till Uppland i samband med olika sjösänkningsföretag.
I Sörmland inga nutida fynd.
Lokaler
Äldre fynd:
Lista Hjälmarens strand vid Vargarn, funnen 1878 (Vesterlund 1910), 1946 (At UPS).
Enligt ett herbarieark är bågsäven även funnen i Julita, ”Hjälmartrakten” 1914 (F. von Rosen S). Möjligen avses samma lokal som föregående.