Klippoxeln växer i solexponerad, torr buskmark, främst på kalkhällmarker. På Mörtö i Nämdö växer den tillsammans med Sörmlands övriga tre vilda Sorbus-arter. Några av de sörmländska exemplaren sätter frukt men inga ungplantor har observerats. På det hela taget gör landskapets klippoxelbestånd ett skröpligt och ålderstiget intryck. Klippoxeln är hotad i Sörmland.
Nordvästeuropa. I Sverige sällsynt runt kusten upp till Stockholms skärgård. Utanför Sörmland förekommer arten närmast på Runmarö i Uppland samt på Gotland.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt, endast få träd på några skärgårdsöar – (3 rutor).
Lokaler
Nämdö Mörtö* på berget N om Klobbgärdet ett gammalt halvdött träd på kalkberg 1991 (HEW S), Mörtöklobb* ett träd 1988 (HEW).
Torö Öja* ”Lindviksslätt” ca 300 m SO om Norra Hamn (JAB), två st. 4 m höga träd i tätt snår av oxel, apel m.fl. arter 1997 (HEW S), ca 100 m öster därom flera mindre träd sedda på 1970-t., ej återfunna 1997 (JAB), Lindvik* ett gammalt flerstammigt träd 1997 (JAB).
Äldre fynd: Nämdö Mörtö 1923 (Ad S), 1969 (L. Thorán S), mellan södra gården och sjön 1943 (G. Degelius S), Mörtöklobb (Arrhenius 1920). Torö Landsort 1866–1929 (många samlare S m.fl. herbarier), Öja ca 1 km från öns nordspets i sprickdal (= Lindvik) 1958 (MRY SBT).