Europa. I Sverige från Skåne till södra Norrland. I Sörmland mycket allmän – (82%). Blåsippan växer i torr till frisk ängsskog, särskilt lundar på brunjordsunderlag, men även i örtrik granskog och barrblandskog. Den saknas egentligen endast i surare hedskogar. I motsats till vitsippan undviker blåsippan helt kärrartade skogar. Den väx er också ofta i bryn och hagmarker av olika slag, särskilt rikligt på kalkunderlag. Arten är emellertid beteskänslig och försvinner därför nu i de extremt kortbetade hagarna med EU-stöd. Blåsippan är ganska jämnt spridd i landskapet men saknas i skärgården utanför barrskogsgränsen. Individmängden på lokalerna kan dock skilja sig betydligt. I trakterna norr om Hjälmaren finner man vanligen endast några få individfattiga växtplatser i varje inventeringsruta, medan i kalkrika kusttrakter varenda backe lyser blå om våren. Blåsippan har traktvis minskat, särskilt i områden med tidigare skogsbete och i tätorternas närhet genom uppgrävning. Blåsippan är fridlyst i Stockholms län och i Södermanlands län är det inte tillåtet att gräva upp den eller plocka den för försäljning. Rödfärgade blåsippor, ”rödsippor” förekommer i hela området, rikligast i kalktrakterna. Vita blåsippor är däremot sällsynta i Sörmland.