Västra Nordamerika. I Sverige odlad och förvildad. I Sörmland allmän – (60%). Blomsterlupinen är en populär flerårig trädgårdsväxt. I odling har den nu i hög grad ersatts av storblommiga och mångfärgade regnbågslupiner eller Russellhybrider – L. × regalis. Dessa utgör dock ett obetydligt inslag i de förvildade populationerna, som mest består av blåaktiga, vita eller rosa former av blomsterlupin. Dessa växer i synnerhet på väldränerad mark kring tomter, på vägrenar och skräpmark, ofta på järnvägsskärningar och vägbankar, där den ibland är insådd. Allt oftare finner man den nu i bryn och på renar även långt från bebyggelse. Blomsterlupinen har förvildats ganska sent i våra trakter. Almquist & Asplund (1937) rapporterar den från Lidingö i Uppland men anger ingen enda Sörmlandslokal. Sedan 1960-talet har förvildningen gått närmast explosionsartat. Arten är nu i stort sett vanlig i hela landskapet med undantag av Mälarområdet och skärgården där den ännu är mindre allmän eller sällsynt. Det kan vara värt att notera att lupinen även i Västmanland är minst vanlig just på Mälarslätten (Malmgren 1982).