I Sörmland upptäcktes vattenpesten i slutet av 1880-talet, först i Årstaviken vid Skanstull i Stockholm och i Yngern i Vårdinge (Krok 1889). Vattenpesten är en nordamerikansk vattenväxt som av människan under 1800-talet införts till alla världsdelar. I Sverige dök den upp i slutet av 1800-talet (Birger 1910). Vattenpesten är nu spridd upp till Norrbotten där den även finns i Bottenviken. Vattenpesten växer i måttligt näringsrika eller ibland tämligen näringsfattiga sjöar och vattendrag med klart vatten. Ibland hittas den även i grunda diken och dammar, vanligen i tät massvegetation. Endast honplantor är kända från Sverige och spridningen sker med drift av plantor inom vattensystemen och förmodligen främst med sjöfåglar mellan dem.