Grenigt kungsljus är tvåårig och växer på halvöppen jord i vägkanter, vid järnvägar och på tomter. Arten har sannolikt kommit in i landet med gräs- eller klöverfrö (Ekman & Karlsson 1989). På sina båda klassiska Sörmlandslokaler har arten funnits mycket länge, vid Tullgarn i 150 år, vid Skarpnäck i 180 år. På andra lokaler tycks den ha varit tillfällig. Arten har ofta förväxlats med andra greniga kungsljus och rapporter utan belägg är osäkra och avser förmodligen oftast det mycket vanligare förvildade praktkungsljuset.
Europa, Nordafrika. I Sverige sällsynt upp till södra Norrland. Nationellt fridlyst sedan 1999.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt – (2 säkra lokaler).
Lokaler
Brännkyrka Skarpnäck* N om gården 1993 (HEW S) = på båda sidorna om Brotorpsv. rikl. 1998 (HGU), även vid motorvägen 1995–98 (HGU).
Hölö Tullgarn* kring f.d. hönshuset på omgrävd jord 1986, 1989 (HEW S).
Följande rapporter saknar belägg och avser förmodligen praktkungsljus:
Grödinge avtagsvägen till Karshamra, ”ej entydigt” (RIS).
Kärnbo Mörtsjötippen (CJC).
Ornö Kvarnö (KBJ). Sköldinge skolan (UGU).
Taxinge Dammstugan (CJC).
Torshälla Granbacken (RIS).
Tyresö Krusbodatippen (IFO).
Äldre fynd: Brännkyrka Skarpnäck (Hartman 1820), 1839–1960 (många samlare S m.fl. herbarier), Skrubba 1800-t. (C.J. Hartman UPS). Dalarö Dalarö vid Baldersv. 1929 (A. Edelstam LD), 1937 (A. Edelstam S). Eskilstuna Torsdalen på utfyllnad 1953 (At S). Hölö Tullgarn 1842–1922 (många samlare S m.fl. herbarier). Stockholm Tantolunden 1891 (Aul S), 1895 (E. Holmgren LD), Rackarbergen 1891 (Aul S). Södertälje järnvägsbron 1 ex. 1925 (M. Johnsson/SV). Östertälje Ragnhildsborg 1884 (H. Stålhane S).