Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-07-28
Taxasida
sommarfläder
Sambucus ebulus
L.
sommarfläder är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
sommarfläder är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- sommarfläder
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sambucus ebulus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sambucus ebulus L.
Svenskt namn
sommarfläder
Finskt namn
ruohoselja
finlandSwedish
sommarfläder
Danskt namn
Sommer-hyld
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-07-28
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Giftig läke- och färgväxt, förvildad i Sverige sedan omkr. 1740-talet.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Ny bofast art. Sommarfläder var förr odlad som prydnads- och medicinalväxt. Den är etablerad i Lyckeby ”nära bron” sedan 1877, samt på Kummeln där den fortfarande finns kvar.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Har uppgetts en gång såsom "förvildad" i en trädgård, ett par gånger utan närmare uppgift om förekomstsätt: Mälarområdet: Björksta Peterslund Ö-ut [NV Målhammar]. "kulle" 1952 (Walldén). Ängsö Stora Långholmens gård 1949 (Walldén & G. Edin) -62 (E. Hultén. S). Publicerad av WALLDÉN (1970). troligen med hänsyftning på fyndet 1949. - Skogslåglandet: Västervåla Engelsbergs trädgård förvildad 1890 (Reuterman, GB). - ["Västerås" 1913 (Blenda Lundström) är säkerligen = Västerås botaniska Trädgård [början av 1900-talet] (E. Wahlgren, LD).]
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: fordom odlad prydnads- och medicinalväxt, ibland förvildad och mer eller mindre långvarigt etablerad men nu åter försvunnen. Uppgiven 30 gånger mellan 1825 (Lund, CAAg i LD) och 1965 (Simrishamn, Smedstorp, S:t Olof & Vitaby, ÖNil inv.). Som odlad dock känd sedan 1400-talet (KLun 2007).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vid Kalmar lyckades det dock. Det linneanska beståndet fanns av allt att döma kvar några år in på 1800-talet. Sjöstrand (f. 1807) hade nog i sin ungdom sett det, då han kunde skriva: ´Calmar mellan staden och Slottet, ymnigt och tätt som en skog, äfvensom på många ställen i gamla staden och på Malmen. Är sedan flere år tillbaka utrotad af idoga bengräfvare´ (Sjöstrand 1863). Redan 1831 (Sjöstrand ms 1831) angav han dock Gamla staden som enda förekomstområde, och Moqvist (1848) skrev: ´war fordom ymnig mellan Balkplan och Slottet, men finnes numera blott wid trädgårdsrenar i Gamla staden´. Westerlund (1852b) fastslog så, att ´S. Ebulus är alldeles utrotad härst[ädes].´ – Några belägg har bevarats, det första från 1818 (M. G. Sjöstrand i UPS), det sista från 1850 (J. M. Sjöstrand i LD).
Sommarflädern återintroducerades i Kalmar i mitten av 1900-talet, vilket omvittnas av ett par belägg (nu i UME), samlade 1967 av Helge Bruun: ´odlad vid slottsgraven´ resp. ´Kalmar stadspark. Planterad och något spridd´. Beståndet i slottsgraven NV om slottet (4G6g 1436) återsågs 1983 (ThK GW), det i stadsparken, i strandäng bland vass, återupptäcktes 1992 (CrA) men var 1997 bortstädat (CrA).
Sommarfläder härstammar från södra och mellersta Europa och har odlats som medicinalväxt i Sverige sedan gammalt. Arten, som kan bilda stora bestånd, växer i fuktig till måttligt torr jord av växlande struktur och näringsrikedom. De flesta av de nuvarande förekomsterna utgörs av skogsbryn, vägkanter samt ängs- och betesmark.
Funnen i 8 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. Mycket sällsynt. De flesta lokalerna ligger i östra Småland. – Sedan gammal tid förvildad; bofast.
Sommarflädern återintroducerades i Kalmar i mitten av 1900-talet, vilket omvittnas av ett par belägg (nu i UME), samlade 1967 av Helge Bruun: ´odlad vid slottsgraven´ resp. ´Kalmar stadspark. Planterad och något spridd´. Beståndet i slottsgraven NV om slottet (4G6g 1436) återsågs 1983 (ThK GW), det i stadsparken, i strandäng bland vass, återupptäcktes 1992 (CrA) men var 1997 bortstädat (CrA).
Sommarfläder härstammar från södra och mellersta Europa och har odlats som medicinalväxt i Sverige sedan gammalt. Arten, som kan bilda stora bestånd, växer i fuktig till måttligt torr jord av växlande struktur och näringsrikedom. De flesta av de nuvarande förekomsterna utgörs av skogsbryn, vägkanter samt ängs- och betesmark.
Funnen i 8 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. Mycket sällsynt. De flesta lokalerna ligger i östra Småland. – Sedan gammal tid förvildad; bofast.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Sommarfläder härstammar från södra Europa och vidare österut till Mindre Asien och Kaukasus. Den odlades förr i vårt land som färg- och medicinalväxt. Numera är den en sällsynt trädgårdsväxt som noterats tillfälligt som måttligt förvildad. Vid Ölands Skogsby där den välkände botanikern och prästen Magnus Gustaf Sjöstrand bodde odlades sommarfläder och förvildades i närmaste omgivningen. Från denna lokal har ett antal belägg hämtats genom åren och där bedöms växten ha varit bofast. Inga fynd gjordes under inventeringen.
På väg till Öland 1741 blev Linné tvungen att stanna kvar några dagar i Kalmar då vädret var alltför blåsigt för överfarten till Öland. Linné och hans sällskap sökte efter en märklig växt som kallades mannablod och skulle växa vid Kalmar slott. Enligt sägnen skulle den ha uppstått på slagfältet när danskarnas och svenskarnas blod blandades. Döm om deras förvåning när de upptäckte att det rörde sig om sommarfläder, en gammal och välkänd medicinalväxt. Rot, bark, blommor och blad har använts som svett- och urindrivande medel. Bären går att färga med, de ger en violett ton. Hela växten är giftig och har en obehaglig lukt.
Tillfälligt utkommen och kvarstående, förr bofast, numera utgången.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Förvildad. Utgången.
Sommarfläder odlades i den närbelägna DBW:s botaniska trädgård (Johansson & Larsson 1997), varifrån den troligen spritts med fåglar.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tidigare odlad som läkeväxt, inhemsk i större delen av Europa. Kvarstående på ödetomter på 2 lokaler i 2 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Sommarflädern odlades förr, kanske som medicinalväxt, men redan Linné (1745b) ansåg den vara ur bruk. Under 1800-talet fanns den som förvildad eller kvarstående på flera håll i landskapet men den har nu försvunnit nästan överallt. Ett undantag är den gamla förekomsten vid Berggölet i Stenkvista varifrån arten rapporterades redan av Hofberg (1852).
Sydeuropa. I Sverige tidigare odlad och förvildad.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ursprunglig i Syd- och Mellaneuropa; tidigare odlad som prydnads- och medicinalväxt; sällsynt som förvildad i Uppland. 19 kartblad, 19 kvadranter.
Almq. Sällsynt förvildad.
Sommarfläder förekommer i kulturmiljöer såsom betesmarker, vägkanter och vid ödetorp.
Almq. Sällsynt förvildad.
Sommarfläder förekommer i kulturmiljöer såsom betesmarker, vägkanter och vid ödetorp.