Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även höskallra Rhinanthus angustifolius.
Åkerskallra är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).
Taxasida
åkerskallra
Rhinanthus angustifolius subsp. apterus
(Fr.) Hyl.
åkerskallra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
åkerskallra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- åkerskallra
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Rhinanthus angustifolius subsp. apterus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rhinanthus angustifolius subsp. apterus (Fr.) Hyl.
Svenskt namn
åkerskallra
norwegianBokmal
åkerkall
norwegianNynorsk
åkerkall
Finskt namn
rikkalaukku
finlandSwedish
åkerskallra
Danskt namn
Rug-skjaller
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Den nu försvunna åkerskallran var i det gamla jordbruket ett svårt ogräs (Lyttkens 1885). Särkilt sandjordsåkrar med råg var utsatta för växten, som i några fall setts även i vägkanter, på gårdsplaner m.m. En omfattande förekomst fann Broddeson (ms) i Kvistbro mellan Falltorp/Källstorp ”hela vägen till Vekhyttan, även i sandiga åkrarna, täml. rikl.” 1925.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Åkerskallra ssp. apterus är ett i Halland mycket sällsynt åkerogräs. De två aktuella fynden är från åkrar med råg till takhalm: Laholm Ränneslöv Ålstorp, L. Nabben 1993 (M. Nilsson, YJ herbarium). Troligen har åkerskallrefrön medföljt en inhyrd tröska. Varberg Värö Stavder (6B 1f 10 44) rågåker, mycket rikligt 1995 (JK herbarium, bekräftad av E. Ljungstrand). Enligt tidigare och nuvarande markägare har man odlat takhalm i ”många år” och hela tiden använt eget utsäde. Enligt äldre uppgifter, bl a Ahlfvengren (1924), växte åkerskallran i rågåkrar, främst i sandiga trakter. Fram till början av 1940-talet ingick den tillsammans med klätt Agrostemma githago och råglosta Bromus secalinus i rågåkrarnas ogräsflora, t ex i Hishult Stubbhult i sydöstra Halland (YJ). Effektivare utsädesrensning torde vara den främsta orsaken till den kraftiga minskningen.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Ekotyp med anpassning till odlad mark. Numera försvunnen?
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: fordom gammal och bofast, men ej uppgiven efter 1950. Emedan underarten inte alltid uppmärksammats är dess historia och forna frekvens dock osäker. Samlad på ca 15 lokaler, senast 1950 i V. Karup (SSel i S).
Förändring och hot: försvunnen p.g.a. ändrade och förbättrade metoder att rensa utsäde – underarten var helt anpassad till manuell tröskning och utsädesrensning och har sannolikt utvecklats under de årtusenden sådan förekommit. Nationellt rödlistad (EN).
Förändring och hot: försvunnen p.g.a. ändrade och förbättrade metoder att rensa utsäde – underarten var helt anpassad till manuell tröskning och utsädesrensning och har sannolikt utvecklats under de årtusenden sådan förekommit. Nationellt rödlistad (EN).
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Åkerskallra förefaller har varit mycket sällsynt på Öland. Inga belägg finns i de offentliga herbarierna och i Sterner (1938) finns endast en notering av åkerskallra. Genom att fröna saknar vingkant var de svåra att skilja från säden vid tröskningen och följde med när åkern såddes.
Förr tillfällig kulturföljeslagare, numera utgången.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Tillfälligt inkommen? Inga uppgifter sedan 1861.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Åkerskallra förekom förr som åkerogräs. Numera är den mycket sällsynt. Ett fynd på en vägkant är gjort under inventeringen. På denna lokal har växten hela tiden varit fåtalig.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen gammal kulturföljeslagare, var ett svårt ogräs i höstsäd, speciellt på mossodlingar och lätta jordar (Carlson 1995) Skiljer sig från de övriga höskallrorna genom att ha vinglösa eller mycket smalt vingade frön; den har selekterats fram genom kastning av säd. Efter bättre utsädesrensning har den helt försvunnit från åkermark och är påträffad i en viltåker och på åkerkant. Nationellt hotad (EN starkt hotad). Mycket sällsynt. 2 lokaler i 2 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Åkerskallran växte förr i åkrar men försvann under 1900-talet genom effektiv frörensning och kemisk bekämpning. Den var förr ”ett af Sveriges svåraste åkerogräs”. En orsak var att säden med inblandad skallra gav ett mjöl som luktade och smakade illa (Lyttkens 1885). Enligt Thedenius (1871) var ”höskallran” under 1800-talet allmän i åkrar, en uppgift som rimligen avser just åkerskallran. Denna identifierades inte som egen enhet i Sörmland förrän på 1900-talet då den redan var utdöende, och kunskapen om dess förekomst är därför bristfällig. Den dröjde sig kvar längst i ålderdomligt skötta jordbruk i skärgården, men har nu sannolikt försvunnit även därifrån. Den föredrog ”vattensjuka” marker och missgynnades av den allt bättre åkerdräneringen.
Nord- och Mellaneuropa. Ett numera i hela landet ytterst sällsynt åkerogräs.