Sex-sju belagda lokaler, sex tämligen säkra, obelagda angivelser. Alla utom två från 1800-talet, alla utom en från Mälarslätten. Senast säkert sedd 1924. Sommarannuell, atlantisk-subatlantisk växt, förr tämligen jämnt spridd i Götaland och Svealand upp till Mälarområdet (strölokaler i S. Norrland). Utbredningstyp som bofast: S7.
Första fynd
POST 1844 såsom E. gracilis (Köpingstrakten: passim).
Ekologi
Sannolikt epökofyt. Ljunghedsamhällen i silikatområden "ljungbackar" enligt WALL (1852).
Xenofyt? Arkeofyt? Enligt Th. Karlsson härdig i Uppsalatrakten, därmed också på Mälarslätten i Västmanland. Minskning/utdöendet alltså att tillskriva kulturförändringar. Slås ut vid överbetning och igenväxning (Th. Karlsson). Förmodligen var ljunghedsvegetation och fragment av sådan, utbildade på extensivt betade morän- och sandmarker, förr vanligare. Sådana marker nu i regel beskogade, eljest intensivbetade.
Variation
Samtliga kollekter är vitblommiga (eller möjligen med svagt violett ton) och hör därmed till typvarieteten, var. micrantha. - Materialet från lokal 2 bestämdes av Wiinstedt till E. gratiosa Wiinst. (namn givet åt plantor intermediära mellan micrantha och stricta), men det är en micrantha med något spetsigare bladtänder än övriga kollekter från landskapet. (Th. Karlsson)
Lokaler
Mälarslätten: Arboga 1 Arboga 1873 (J. A. Afz., S). Köping 2 Köping, in collis apricis 1849 (Post, S). 3 Karlberg 1897 (WASSBERG 1898: Västmanland; UPS). Skerike 4 Kävstaåsen 1924 (Nannfeldt, GB, LD, S, UPS). Sankt Ilian 5 Fredriksberg 1916 (Lundblad enligt SAMUELSSON 1925; S, UPS). Säterbo 6 Skogstorpet 1873 (O. Göransson s.n. E. officinalis ARB: det. !). Västerås S 7–9 Blåsbo backar: Djäkneberget; Hästholmarna (TROILIUS 1860). 10–11 Persbo; Pilbo (Åkerman manuskript 1846). 12? "Västerås" 1863 (Arboga, UPS).
Skogslåglandet: Surahammar 13 Surahammar [cirka 1913] (Du R. enligt SAMUELSSON 1925). Bestämning kanske något osäker.
[Enligt Hamrin i Torpa (1951), Malma (1960) och Gunnilbo (1960). Sannolikt bestämningsfel.]