Allmän på Mälarslätten; tämligen allmän-spridd i Skogslåglandets och Nedre Bergslagens kulturområden; spridd i Övre Bergslagen Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HIS. 1832b såsom Nasturtium p. (Skinnskatteberg: Broby).
Ekologi
Troligen idiokorofyt. Mycket hemerofil. Sannolikt ursprunglig i glesa geolitoralsamhällen på mineraljordsunderlag: Ljusnarsberg: Garhytteån, blockiga och grusiga forsöar(!), Skinnskatteberg: Ne. Vättern, låglänt, obetad lerstrand(!), Möklinta: Östra Bännbäck, d:o sandig- moig "lagunstrand" vid Dalälven(!), åsstränder vid Mälaren. På Högholmsskär i Västerås-Barkarö på gammal vass-sävdrift (Sernander manuskript 1922). Även i uttorkande lersvackor i stortuvig, oligohemerob fuktängsvegetation (Carex cespitosa-Filipendula ulmaria-samhällen): Skinnskatteberg: Sillbomossens N-del(!).
F.ö. på talrik, fuktiga, näringsrika, mesohemeroba-euhemeroba ståndorter: trampade lerstränder, diken och åkanter i kulturområden, täkter, sidlänta åkrar, omgivning av gödselstäder. Torrare men knappast varaktig på bangårdar och i land och rabatter.
Näringsrik-starkt kväverik, föga sur-alkalisk, humusbemängd-mullartad, vanligen fuktig mineraljord av växlande textur. Ljusälskande. Konkurrenssvag. Något betestålig.
Torde sedan 1800-talet ha missgynnats av vattnens auxotrofiering och den därav framkallade ökning av vassarnas tillväxt.