skogsklocka
Campanula cervicaria
Mer information om arten

Cirka 100; tämligen sällsynt-lokalt spridd med stora luckor i SÖ. och Ö. Västmanland och i Övre Bergslagen Sydöstlig-sydlig art, vars sammanhängande utbredning upphör på Övre Bergslagens nivå. Dock bofast i hela Nedre Bergslagen Utbredningsluckorna här och i Ö/SÖ torde främst bero på ofullbordad spridning. Ej lerskyende. Utbredningstyp: pS1.

Första fynd

WAHLENBERG 1824 ("ad Skinnskatteberg"). Wahlenberg manuskript 1821 (Skinnskatteberg: flerstädes i Nyten-trakten).

Ekologi

Möjligen lokal agriofyt: Viker: Näsmarkerna, "i de glesa strandskogarna" [kalkpåverkade Pinus-samhällen] (PERSSON 1963). Eljest främst på euhemeroba eller nästan euhemeroba ståndorter: renar, vägslänter, skärningar, järnvägsområden, diverse ängsartad vegetation i kulturgränsen, någon gång hyggen. I mesohemerob vegetation känd från lövbryn mot åkrar osv. (fåtalig, troligen ofta obeständig).

Frisk-tämligen torr, humusrik-mullartad, finjordsrik, föga sur-alkalisk (vanligen euhemerob) mineraljord. Är något kalkgynnad i Bergslagen men fort varar i hela området väl inom silikatområdet. Halvskugga-öppet ljus. Konkurrenssvag. Beteskänslig.

Xenofyt(?). Kan i mycket hög grad antas ha kulturen att tacka för sin spridning till och inom området. Huruvida hitkommen i förhistorisk eller i (tidig) historisk tid är svårt att säga. Inga fluktuationer sedan 1800-talet kan urskiljas. På enskilda lokaler med säkerhet ibland tillfällig (orsak okänd). På andra bofast, t.ex. Grythyttan: Björskogsnäs [cirka 1900] (Svedberg enligt SAMUELSSON 1925) -77(!). Sala: Stamperstorpet (Iverus 1877) - (E. MARKLUND 1975b), Västanfors: Flobo [cirka 1940] (Folkeson) -74(!: Övre Flobo V-ut, skogsvägbryn, flerstädes). Troligen bofasta, individrika bestånd t.ex. i Ramnäs: Usträngsbo (ERIKSSON 1967a) - (MALMGREN 1980b: Su 33) och Västervåla: Sörbo, brant, S-vänd järnvägsskärningar 1949 (Lundman: talrik) -76–77(!: alltjämt riklig).

Variation

Varierar i fråga om blommornas färg från ljust violett (vanligast) till mörkt blåviolett.

Form flore alba: Grythyttan Björskogsnäs 1960-talet (E. Andersson)†.

Små T.o.m. 1949. Stora Fr.o.m. 1950.