Allmän på Mälarslätten; tämligen allmän i nedre delen av Östra Skogslandet; för övrigt tämligen sällsynt-sällsynt, knuten till euhemeroba ståndorter i kulturområden i NV BergsIagen troligen klimatkänslig. Utbredningstyp (hela populationen): S2.
Första fynd
POST. 1844 (köpingstrakten: allmän).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Troligen ursprunglig på glest bevuxna, kortvarigt översvämmade, driftgödslade mineraljordsstränder vid eutrofa vatten: för nuvarande vid Mälaren och Hjälmaren. Möjligen också i källflödessamhällen på lera: Listakällans avflöde vid Svartåns kant i Sankt Ilian(!).
Som apofyt i eutrofa fuktängssamhällen i (helst starkt trampnött) betesmark vid stränder, källdammar m.m. I källnärd Carex cespitosa-vegetation i Dingtuna: Fälvi (betesmark) på dominansartens tuvor(!). På euhemeroba ståndorter dels på fuktig mark (dammkanter, källdiken och andra diken), dels torrare: utfyllnad, fållor, stationsområden och annan vegetationsfattig grus- och sandmark; mera sällan potatisland, ladugårdsbackar, omgivning av gödselstäder, vägkanter m.m. t.o.m. 1920–30-talet besvärande vallogräs (jfr t.ex. WIKSELL 1927), särskilt i rödklöverfrö; nu sällsynt.
Fuktig-måttligt torr, näringsrik, ofta humusbemängd, blottad eller mycket glest koloniserad, delvis euhemerob mineraljord. Allmännast på Mälarslättens styva leror. Nitrofil; i detta avseende mindre anspråksfull på euhemeroba ståndorter. Svag skugga-öppet ljus. Konkurrenssvag. Betestålig.
Variation
Form unicallosus Peterm.: Sällan uppmärksammad: Arboga Jäders bruk 1956 (Almquist). Ervalla Torpa 1956 (Almquist). Kolbäck Olvsta (Iverus 1877).
