Allmän i Mälarområdet; för övrigt spridd-tämligen allmän (i kalktrakter allmän), dock med luckor i flacka jordbruksområden och oligotrofa skogs- och myrtrakter. Förekommer i Bergslagen övervägande på kalklokaler men också på andra lokaler med gynnsamma markförhållanden. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HIS. 1831 ss. Anemone hepatica (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
ldiokorofyt. Begränsat hemerofil. Påminner till sociologi och ekologi i övrigt starkt om främst Actea spicata (anträffas således också, främst på näringsrikt underlag vid mälarstränderna, i svagt växelfuktiga Alnus glutinosa- Prunus padus(-Ulmus)-samhällen av ängskaraktär); se Actaea, även betr. uppträdandet som apofyt. I förhållande till Paris quadrifolia mindre fuktighets tolerant (saknas i källkärr, myrkantvegetation och på mycket blöt mull), i förhållande till båda mera uttorkningstolerant (konstant och ofta allmän inom Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på frisk-torr kalkmull samt i närstående, örtrika Pinus-samhällen).
Från båda skiljer sig blåsippan dessutom genom sin större ljustolerans, varigenom den är bättre anpassad till tämligen öppna, örtrika (vanligen hemeroba) gläntsamhällen På frisk, mullrik mark (lövbryn, -hagar, bäckgläntor m.m.), t.o.m. till öppna ängssamhällen, om markuttorkning kompenseras av kalkrikt substrat: Skinnskatteberg: S. Gäddtjärnen, kortvarigt genomsilad fuktäng på morän under kalkbrotten(!), Västanfors: NÖ Semla-Dammsjön, öppen kalkbergbrant mot S (jordsamlande fickor) (!). (Som rabattväxt fullt livskraftig i soligt läge.) Som apofyt också, till skillnad från Actaea och Paris, sällsynt iakttagen på öppna järnvägsbankar (Västerfärnebo: vid Storljusen enligt LOH. 1951). Så också i Uppland. enligt ALMQ. (1965).
Tål svagt betestryck men förblir i hagvegetation sparsam i ängslövskog med hassel samt i kalkpåverkad skog ofta ymnig.
Variation
Varierar ofta med violetta blommor (f. violacea Neum.) och mer eller mindre rödaktiga blommor (f. rosea Neum.), tämligen ofta med vita (f. alba [Mill.] Gurke), mera sällan med brokiga i vitt och violett/blått (f. variegata Neum.).
Form flore plenum (med fyllda blommor): Grythyttan Björskogsnäs 1970-talet (Em. And.). Karbenning Sandviken vid Hörendesjön [1950-talet) (Nordin). Kung Karl Sandskogshagen 1949 (G. Nyqvist genom Hamrin). Aldrig återfunnen under talrika senare besök av åtskilliga florister. Ramsberg N Håkansboda 1950-talet (J. Lind). Västerås-Barkarö Almö-Lindö, V-sidan 1935 (S. Holmblad genom Nordin). Kottskogen SV k:an [1950-talet] (Nordin).
Form "phyllantha" (med "högblad" = ombildade kalkblad, utgående omedelbart under blomman): Badelunda Björnön 1912 (Wollert, VÄ, ex. med två, brett ovala, gröna blad under blomman).
Form glabrata Fr.: Arboga Kalkugnsberget, 1 ex., ej insamlat [1940–50-talet] (Kjell.). Ås udde 1954 (Kjell, S, 2 ex., båda c. flore alba).
Form multiloba C. Hartm. (med 1–6 övertaliga bladflikar): Ett 20-talet fynd, oftast enstaka stånd bland normala. Funnen såväl på kalk som på icke kalkrik mark.
Form marmorata T. Moore (med fläckiga blad): Blad med distinkta, ljusa, något olika anordnade och olika formade bladfläckar (se PÅHLMANS utredning 1908 av hur denna typ bör avgränsas) syns ej vara så allmän Typen övergår utan bestämda gränser i allmän förekommande ff. med mera dunkelt marmorerade blad.
