Allmän i Bergslagen; spridd(-tämligen allmän) i övre Skogslåglandets myrtrakter, spridd i de nedre delarnas myrtrakter (0 i Fläckebo, Haraker, Kumla, Romfartuna N, Sevalla och Tillberga N). Numera tämligen sällsynt på Mälarslätten (förr vanligare). Ej känd från någon mälarö. Flera Mälarslätten-lokaler i eutrofomgivning, så som 1, 2, 10, 11, varför den lägre frekvensen i S och SÖ - lik om i alla odlade slättbygder - troligen delvis beror på kulturbetingad myrbrist, i synnerhet brist på någorlunda orörda myrar med lämpliga strukturer. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
HISINGER 1831 så som Eriophorum alpinum (Skinnskatteberg s:n). A. Timm manuskript 1816 så som Eriophorum alpinum (Västanfors: Vistorpet).
Ekologi
Idiokorofyt. Obetydligt hemerofil. Enligt FRANSSON (1972) mellankärr-, rikkärr-myrvidd- och -myrkantsamhällen Möjligen kan en del förekomster inordnas i fattigkärrmyrkantsamhällen: våta-blöta gropar, omgivning av lösbottnar i små geogena eller fattiga limnogena kärr. Med tilltagande neutralisation av torven tendens att inta torrare strukturer. I källkärr och soligena mellankärr i silikatområden ibland framträdande fastmattsart på låga-medelhöga Sphagnum-tuvor (saknas å de högsta Andromeda-Vaccinium uliginosum-tuvorna). I kalkrikkärr regelbunden i fastmattor: Trichophorum cespitosum-Campylium stellatum-samhällen (Skinnskatteberg: Nya Bastnäsfältet), Calluna-Molinia-Sphagnum-samhällen (Viker: Röjängen), Schoenus-Campylium stellatum-samhällen (Viker: Venakärret, sparsam) (alla!).
Drar fördel av de blottor med våt, höghumifierad, dyartad humus, som uppkommer genom klövtramp (älg, eventuellt rådjur) i fuktiga lägen i sumpbarrskog (av fuktig ristyp och liknande) och i kärrkanter. I Hallstahammar N riklig kring en "dyig" orienteringsstig över den dikade Horsmossen (MALMGREN 1970; även bild).
Liknande miljöer utgör myrdiken, där arten än är sparsam (lokal 20), än riklig (17).
De försvunna 1800-taletsförekomsterna på Mälarslätten tillhörde tidigt utdikade kärr.
Sårbar på Mälarslätten.
Lokaler
Mälarslätten: Arboga 1 Sundsjön (Tjurlångens Ö-del) [slutet 1800-talet] (Tärnlund enligt SAMUELSSON 1923a) -1942, -43 (Fridell, ARB) -70-talet (Löfgren, ARB: sankt kärr med Carex diandra). Badelunda 2 †Malma ängar (Ahlm enligt SAMUELSSON 1923a). Hallstahammar S 3 †Dikestäppan (Iverus 1877). Kung Karl 4–5 Granhammar; Hjortronmossen 1949 (Hamrin). 6–7 †Kungsåra och Kärrbo socknar (TROILIUS 1860). Munktorp S 8 (†)Lundby (Lundman enligt SAMUELSSON 1923a). 9 Svinskogen (Lundman manuskript 1924). Skerike S 10 †Svartmyran ("mosse vid Helgebo") (WALL 1852) - (ca 1915] (Lundblad enligt SAMUELSSON 1923a). Stankt Ilian 11 †Gryta ängar (WALL 1852) - (TROILIUS 1860: ymnigt). Säterbo 12 Duvstugan S-ut 1950 (Hamrin). Torpa 13–14 Dammkärr 1949; Kärrtorp 1951 (Hamrin).
Nedre och SÖ. Skogslåglandet: Bro N 15–16 Ersmossen 1959; Trosa 1958 (Hamrin). Fläckebo 17 Längs Långmosens dikningskanal 1976(!). Hallstahammar N 18–19 †Strömossen; †Valhall (Iverus 1877). 20 V. Bredmossen (IVERUS 1877) - (MALMGREN 1970: sparsam reliktapofyt i dikningskanal i NV). 21–22 Horsmossen (se ovan); Ö. Bredmossen (MALMGREN 1970). Himmeta N 23 Brandfors [dammkärr] 1957 (Hamrin). Kila 24 †Sätra 1886 (Aguéli, LD) - (Wollert enligt SAMUELSSON 1923a). Munktorp N 25 Käringsjön 1953 (Almquist). Odensvi N 26 Täkten 1960 (Hamrin). - (Säkerligen flerstädes.)