vårstarr
Carex caryophyllea
Mer information om arten

Tämligen allmän-allmän på Mälarslätten; högre upp spridd i kulturområden. I Skogslåglandet. och Bergslagen mer eller mindre bunden till extremt utbildad torrängsvegetation (undantagandes i kalkområdet), vilket tyder på, att klimatet här är mindre gynnsamt än på Mälarslätten. Uppträder dock i regel i befintliga, S-vända örtbackar med tidig snöavsmältning ända upp i Övre Bergslagen (Talrik även på sin nordligaste lokal = dalsluttning [nu igenväxande] vid Ö. Djupkärra i Norberg[!].) Utbredningstyp: S2.

[Carex caryophyllea x panicea: Uppges i tvenne brev av A. E. Luhr 1886 vara funnen på flera (delvis namngivna) ställen i SÖ. Västmanland (Luhr manuskript 1885–89). Bevarade belägg från Kungsåra: "Stora Kvistberga in pasquis humidis prope lacum inter parentes" (GB, S) är emellertid artren C. caryophyllea (det. C. Blom och !).]

Första fynd

HISINGER 1831 så som C. praecox (Skinnskatteberg s:n).

Ekologi

Epökofyt. Mesohemerob örtbacksvegetation, i undantagsfall (Mälarslätten) klippängsvegetation. Något, mest på Mälarslätten, i torr friskängsvegetation. Enstaka fynd på euhemeroba ståndorter, så som mossbevuxen gruvvarp, torra, gräsbevuxna skogsstigar.

Torr, näringsfattig men tämligen väl neutraliserad ängsmull på vanligen finpartikelfattig mineraljord. Ljusälskande. Starkt betesgynnad. Endast i lågvuxet, något glest fältskikt.

Akolutofyt och xenofyt? Arkeofyt.

Små T.o.m. 1949. Stora Fr.o.m. 1950. Tät skraffering Täml. allm.-allm. Gles d:o Spridd.