Allmän-spridd i Mälarområdet:s Ö. del; V härom på Galtens öar och uddar samt i Säterbo. I sistnämnda s:n bofast och riklig, varför spridning i denna utkant möjligen är ofullbordad. Utbredningen ansluter väl till artens i Sverige utpräglat sydligt kontinentala utbredning. Utbredningstyp: S12.
Första fynd
HISINGER 1828 såsom Asclepias vincetoxicum (Mälarstränderna).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Flerstädes i torrängssamhällen På (nästan) potentiellt naturliga ståndorter med troliga motsvarigheter i naturlandskapet, såsom krönängar och klapperstensmarker på Västeräsfjärdens åsöar (KERS 1978; se Origanum vulgare) samt mer eller mindre starkt lövfallspåverkade (ofta lövträdsomgivna) klippkrön och -avsatser. Exemplar på sistnämnda: Kärrbo: Solviksskogsberget 1978(!), Rytterne: lundberg Ö avtaget till Fiholm; d:o mellan Fiholm och Kronängen (ymnigt längs sprickor), Sankt Ilian: Utsikten, bergsbranten mot Svartån, Säterbo: Säbyberget vid Säby sluss, Västerås-Barkarö: Sollidens ek-hassellund, på och vid stora block (alla 1977 !).
I mesohemerob klippängsvegetation ovanligare: sparsam på öppna backberg, aldrig på markhällar. Sällan i örtbackar, som då bör ha något småblockig yta. Populationens största del på euhemeroba-nästan euhemeroba, torra ståndorter: bryn vid vägar och åkrar, blocksamlingar, gryt, skärningar, renar. S om Askö gård t.o.m. rikligt i dike mellan körväg och åker.
Måttligt sur, torr(-frisk) ängsmull; helst något humusrik-mullartad, euhemerob mineraljord av växlande textur. Halvskugga-öppet ljus. Betas ej (giftig). Ofta stora bestånd.
Lokaler
Nordligast: Dingtuna Forkesta gård, blockig hagkulle, riklig 1977(!). Sankt Ilian Nära Utsikten (se ovan) 1977(!).
Västligast: Säterbo Säbybergets V-del vid slussen (se ovan) 1944 (Fridell, ARB, LD, UPS) -77(!). Publicerad av HAMRIN & WALLDÉN (1958). Säbytorpet ÖSÖ härom, torra lövbrynslänter, riklig [1940-talet] (Kjellmert) -77 (Löfgren & !).
[Ingen tilltro förtjänar en egendomlig uppgift Från Näsby: "½ mil från prästgården" 1875 (Elmqvist, LD). En annan lokal, Sala: Nyberg (M. Dehlgren genom Ährling enligt SAMUELSSON 1925), har med rätta ifrågasatts av DAHLGREN (1949) ("i högsta grad tvivelaktig") och av Almquist i brev till Hamrin 1953: " Ett par av Samuelssons från Sala publicerad Arter (Androsace och Cynanchum) äro säkerligen skolpojksfantasier."]
