Förr tre, nu två lokaler i Mälarområdet. Sydligt maritim art, vars utbredning i Västmanland i första hand inskränks av ett ogynnsamt temperaturklimat. Utbredningstyp: S12.
Första fynd
WALLDÉN 1955 (lokal 3). (En senare ifrågasatt lokal uppgavs av SAMUELSSON 1923a.)
Ekologi
Epökofyt(?). Funnen på euhemerob sandmark samt i lövgläntvegetation på lera.
Bofast i S-Sverige i torrängsvegetation och som åker- och vallogräs. Sandälskande, f.ö. edafiskt anspråkslös; pH-amplitud 4,4–7,7 (HÅKANSSON 1963). Ljuskrävande.
Xenofyt. N om Mälaren i regel invandrad först fr.o.m. slutet av 1800-talet, spridd med diverse utsädesvaror, som ofta är av utländsk proveniens (jfr NILSSON 1972 sid. 17). Utefter åsbanan Nyckelön-Strömsholms station (lokal 1–2) kanske insådd med banvallsfrö; i alla händelser på något sätt järnvägsspridd. Tycks nu, trots tillgång på lämpliga ståndorter bl.a. på Nyckelön, inte ens lokalt spridas vidare på egen hand.
Mycket sårbar (utdöende på lokal 3).
Lokaler
Rytterne 1 Nyckelöns hållplats, banvall (1950-talet] (ALMQUIST 1957)†. Hållplatsen nedlagd, stationsområdet och angränsande banvallar utfyllda med nytt material. 2 Strömsholms station S-ut, glesbevuxen sandmark nära spåren, ca 30 + 4 ex. 1977(!, UPS). (Utan framgång sökt av mig S och N om lokal 1 och 2 samt mellan dessa, bl.a. kring f.d. Sanda hållplats. Banan hela sträckan anlagd på Strömsholmsåsens V-sida.) Ängsö 3 Backe intill Grisfjärden (WALLDÉN 1955) -78(!). Få ex återsågs av mig i frisk ängsvegetation under al–rönnsnår i övergiven betesmark nära stranden (tillsammans med Allium oleraceum, Galium verum och riklig Clinopodium vulgare). Utdöende genom igenväxning.
[Den efter E. Anderssons utsaga och genom Lundmans förmedling publicerad lokal från Munktorp: Stäudd (SAMUELSSON 1923a, LINDMAN 1926, HYLANDER 1953) har, som det syns med skäl, dragits i tvivelsmål av Lundman (muntligt meddelat 1973).]