kråkvicker
Vicia cracca
Mer information om arten

Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

Första fynd

HAMMARSTRöM 1813 (Ljusnarsberg s:n).

Ekologi

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Fastmattsamhällen i geogent kalkkärr, även i inre avsnitt: Norberg: Silvtjärn S-ut(!). Källkärrsamhällen på sluttande mark, vid källdråg och på kant- och blocktuvor: flerstädes i Bergslagen. Genomsilad lövskog av fuktig örttyp. Uttorkande pölkärr i ängslövskog. Pinus-samhällen på frisk-torr, kalkrik morän/rendzina. Kalkklippängssamhällen, t.ex. Solbohällarna och vid Gudmundstorps marmorsjö i Sala(!).

Som apofyt mycket vanlig i mesohemerob fukt-, frisk-och torrängsvegetation, liksom på euhemeroba ståndorter: åkrar, land, vallar, gräsmattor, renar och annan starkt kulturpåverkad ängsmark i kulturgränsen, skärningar, stationsområde, banvallar m.m.

Fuktig-torr mull/rendzina; d:o, humusrik eller humusfattig, blottad mineraljord; mycket väl neutraliserad och genomluftad kärrtorv. Små näringskrav. Underlag skiftande. (Skugga-)halvskugga-öppet ljus. Betesgynnad.

Variation

Form flore alba: Arboga Källängen 1944 (Frid., ARB). Hallstahammar S. Persbo V-ut i övergiven betesäng, tämligen riklig (MALMG. 1970). Kungsåra Klockargårdens hage (sedan 1915) 1919 (A. Joh., S). Lundby Johannisberg 1953 (Edv. Alv., ALV). Sala Dalen; kasernerna (DAHLG. 1911). Västerås Viksäng 1916 (Woll., VÄ).