Glest spridd - (i Skogslåglandet) sällsynt. Frekvensen lägst i område, som saknar markerade backberg och lövgödslade skogsbergsavsatser. Stundom på kalkhällmark men är - också i kalktrakter - vanligare på silikatbergarter. Utbredningstyp: U.
Första fynd
Iverus 1875 så som E. montanum ß collinum (Västmanland: tämligen allmän).
Ekologi
Idiokorofyt. Något hemerofil. Samhällen på nischer, hyllor och i sprickor i bergstup under viss, gärna stark lövfallspåverkan. Potentiellt naturliga förekomster på strandberg på Mälaröarna (Elba, Fagerön, Roligheten på Ängsö) och förmodligen på skogsberg som Jerkaberget och Uvberget i Järnboås (BINN. 1921).
På motsvarande ståndorter (och i liknande vegetation) i kulturomgivning. För övrigt apofytiskt på backberg utan trädskikt, tämligen sporadisk; också i N-lägen: Möklinta: Storstu, riklig 1977(!); samt - likaså sällsynt - på hemeroba markhällar, vanligen obetade, rotad i sprickor och skrevor (undantagsvis i grund humus på släta hällytor).
Uppskattningsvis 10–15 % av alla förekomster på euhemeroba ståndorter: kalkbrott, varp, stationsområde, blockfogar; enstaka fynd på utfyllningsand och i S-vänd, blockig moränskärning (Fellingsbro N: Stora Husbacken[!]). På banområden kanske tillfällig.
Undviker genomgående starkt sur klippmiljö med hedvegetation. Svag skugga-öppet ljus. Konkurrenssvag.
I passande klippomgivning oftast beständig. Exempel: Norberg: Klacken 1915 (Loh. enligt SAM. 1925) -74(!: silikathäll ovanför kalkbrotten). Sala: Mellan Olof Jons damm och Silvköparen (DAHLG. 1923) -78(!: backberg). Viker: Bengtstorp (Stora Uddens kalkhällar) 1909 (Bergd., BER) -53 (Björk. manuskript). Västerås S: Elba, strandklippor (WALLD. 1955) -72(!). Ängsö: Strandberget vid Roligheten (WALLD. 1955) -77(!). Fåtalig-riklig.
