Allmän på Mälarslätten; högre upp mestadels spridd i lägre områden till Övre Bergslagen. I Hällefors "ej ovanlig" 1958 (Lindberg) - torde gälla sydligaste delen; f.ö. säkerligen stora utbredningsluckor i Hällefors-Hjulsjö-Ljusnarsberg. Mer eller mindre glest bofast upp till mellersta Norrland, varför nämnda luckor förmodligen till viss del beror på oligotrofa förhållanden. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
WAHLENBERG 1826 (Skinnskatteberg: Brobykärret). (Ännu kvar på den antagna platsen för detta kärr[!].)
Ekologi
Idiokorofyt. Något hemerofil. I hela området karakteristisk, nästan konstant men ej alltid riklig i växelfuktiga klibbalkärr och (i N) närstående gråalsamhällen Också i annan eutrof, tämligen starkt fuktig sumpskog av våt örtstarrtyp och våt örttyp; ofta i anslutning till starka käll- eller bäckdrag. I potentiellt naturlig strandfuktskog (Alnus incana-Salix-samhällen) vid Dalälven(!) samt här och var vid vattendragen, oftast tillsammans med Alnus.
Som apofyt tämligen sällsynt i hemerob fukt- och kärrängsvegetation på lera (t.ex. i betesmarker), oftare i växel-fuktig strandkantvegetation av skiftande utformning. Något på fuktiga, euhemeroba ståndorter (båtlägen, diken, dammstränder, vattenhållande kalkbrott m.m.).
Allmänt eutrof fuktskogs- och fuktängsart, som kräver väl neutraliserat substrat och föredrar lerigt-finpartikelrikt underlag. Skugga-öppet ljus.
Lokaler
I Övre Bergslagen följande hittills kända lokaler: Hjulsjö Jönshyttan (BINNING 1921). Hällefors Krokborn; Prästgården 1956 (Almquist). 100 m N "N" i Nytorpet [generalstabsbladet]; Ö. Gäddsjöns utlopp 1958 (Lindberg). Ljusnarsberg Kopparberg nära järnvägen 1956 (Hamrin). Laxbro 1840 (ZETTERSTEDT 1842).
