1(?); Skogslåglandet: Nora N Hässjebacksåsen [ortnamnförklaring] enligt Broddesson manuskript 1927: 20 individ samman med hassel och ca 35-årig, gles asp. Vid mitt besök 1980 var, efter kalhuggning och kemisk lövbekämpning, all hassel, skogssvingel samt de flesta av Broddesson noterade följearterna spårlöst försvunna. I källdraget under en öppen källa sågs några få, ej blommande skott av Milium effusum.

I kontrollsyfte uppsökte jag också de båda höga N-branterna N Hässjebacksåsen, omfattade av samma kalhygge. Äldre aspar där kvarlämnade i blockig rasbrantterräng men hydrologin sådan, att rikare ängsskog var otänkbar. Nuvarande vegetationsrester torftiga.

Trovärdigheten i Broddessons uppgift styrks påtagligt av oväntat fynd av arten i N. Dalarna 1977 (GRANEROT 1981) i grundvattenpåverkade sluttning, "bevuxen med gammal, urskogslik granskog med undervegetation av högörtstyp". Sedan avverkningen av skogen börjats, har förhållandena på platsen studerats av Christina Hultgren, Växtbiologiska institutionen, Uppsala. Skogssvingeln sågs inom orörda partier men saknades fullständigt på intilliggande, nyupptagna hyggesytor.

Långt senare har BRODDESSON (1948) publicerat den från Västmanland i dunkla ordalag: "Exempel på växter, som på detta sätt kommit i åtnjutande av skydd, må nämnas skogssvingel (Festuca altissima) på enda växtplatsen i Västmanlandsdelen [av Örebro län]." Formuleringen tycks avse just Nora-lokalerna och utesluta den i Närke belägna Festuca altissima-lokalen. S. Hammaren, naturreservat 1920. Ingen fridlysning av den förstnämnda nämns dock av OLDERZ & BÄCKSTRÖM (1961); ingen sådan heller känd av länsstyrelsens naturvårdsenhet (enligt byråinspektör G. Hallin, 1976). Ett bortglömt fredningsärende?