Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Kalkklippängssamhällen Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på frisk-medeltorr(-torr), kalkrik morän (Sala, Viker m.m. [!]). Vissa gläntsamhällen vid eutrofa mineraljordsstränder (strandbryn, "strandsnår"), åtminstone vid Mälaren. Regelbunden men alltid sparsam (snarast kulturrelikt?) i sluten ängsädellövskog.
Huvudsakligen apofytisk, N-ut kanske alltid så utanför kalkområdena: skiftande torrängsvegetation (omkring 20 %-ig närvaro); hemerob, frisk ängs- och ängsgläntvegetation, i öppen mark främst inom obetade avsnitt; renar, slänter, vallar, parker m.m. Även på torra-friska, euhemeroba ståndorter (gräsmattor, stationsområden osv.).
Torr-frisk, föga sur mull av olika utbildning; helst humusrik, euhemerob mineraljord. Underlag skiftande. (Skugga-)halvskugga-öppet ljus. Tämligen beteskänslig.
Ehuru redan WALL (1852) kallade den allmän i hela Västmanland, torde den i och med sin stora roll som vallväxt ha spritts och ökat ofantligt, i synnerhet i högre bygder, genom vallodling (dvs. fr.o.m. början av 1800-talet).
Variation
Form flava Mort.: Arboga Hamnen 1950 (Fridell, ARB, KJT).
Form panicula simplici: Vippa upptill ogrenad med oskaftade-nästan oskaftad småaxsamling, anlagda intill strået, nedtill med korta (upp till ca 2 cm långa) grenar med tätt gyttrade, mer eller mindre oskaftade småax, av vilka det nedersta utgår direkt från grenvinkeln: Munktorp S Dåvö, betesvall, några exemplar bland normalformen 1977(!, UPS). Sala Tegelbruket 1918 (Dahlgren, UPS).